Hej...du
Nu har jag sovit ett par dagar vilket nog var precis vad jag behövde. Troi var bäst i världen och tog hand om barnen så att jag fick vila, vila, vila. Jag var helt galet utmattad och visste inte upp eller ner, fram eller bak. Tänk vad dålig sömn kan ställa till med.
Ikväll känner jag att jag är redo för världen igen. Redo att ta tag i allt som måste fixas med, suck. Men jag ser fram emot flytten, räknar ner dagarna nu. Det känns verkligen som att det närmar sig nu. Varje dag har vi haft folk här som är sugna på att flytta in i vår lägenhet. Undrar vem det blir i slutändan?
Ja, och så har jag hamnat efter i fotoutmaningen, men vänta bara, jag är snart ikapp igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar