För sisådär sju år sen blev jag kär. Och inte så lite heller. Jag träffade Troi och kunde bara inte vara utan honom en endaste sekund. Vi gjorde allt tillsammans hela tiden och allting blev alldeles magiskt och helt sjukt roligt. Jag trodde inte att livet kunde bli så mycket bättre. Alla onsdagar, fredagar och lördagar så var det fest. Vi var ute på stan och gick på hemmfester. Jag kan tänka mig att en del tyckte att vi ibland blev lite för mycket, lite för galet. Varje dag cyklade vi tillsammans till skolan.Tänk att vi hade sådan tur att våra skolor låg precis bredvid varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar